Gran Valle

Den här dalen är typisk för det vindskyddade området vid Jandías halvö. Den är U-formad med en relativt plan botten, och den är ganska djup och kort med tanke på att man ser ravinens huvud från startpunkten. Det är här vi kommer att gå över till den andra sidan av Jandías halvö.

Jandías törelväxt euphorbia handiensis, en av Fuerteventuras botaniska skatter, har ett stort spridningsområde i Gran Valle. Det är en låg kaktus med många taggar som förgrenar sig från marken. Den har anpassat sig väl till torka och kan leva i flera år utan tillgång till vatten. Eftersom det är en utrotningshotad art och en växtsymbol för Fuerteventura är den numera skyddad.

Gran Valle var en av de platser i Jandía där man förutom boskapsskötsel även sysslade med jordbruk, vilket murlämningar är ett bevis på. Men Gran Valles mest utmärkande detalj är en vägg som löper från kant till kant i ravinens flodbädd. Byggdes den för att kontrollera boskapshjordarna, eller kanske för att utmärka ett territorium? Det finns ingen som riktigt känner till anledningen till varför man byggde den här muren.

Den här samlingen stenhus ligger i den centrala delen av ravinens övre mittdel och är antagligen lämningar efter ursprungsbefolkningen, som sedan återanvändes och ändrades efter erövringen. Tack vare källan på andra sidan ravinen kunde den här byn, där man kan urskilja bostäder och boskapsinhägnader, överleva.

När vi har tagit oss längst upp har vi framför oss en imponerande utsikt över Playa de Cofete, en av de sista orörda kustremsorna. Olämpliga badförhållanden är en av anledningarna till att det här området fortfarande är orört och inte har exploaterats av turismen. Det enda som sticker ut är huset Winter till höger. Det byggdes av tysken Gustav Winter som exploaterade Jandías halvö under mitten av 1900-talet.

Byn Cofete består av knappt en handfull låga hus där det nästan inte finns några lämningar kvar efter de första bostäderna som härstammar från 1800-talet. Det mest utmärkande är kalkugnarna vid lantgårdens början samt en modern skulptur som hyllar herden och hans trofaste följeslagare, Bardinon eller Majoreron – en för ön typisk hundras.

Den här kyrkogården ligger på själva stranden och är en unik plats där minnet av de döda lever vidare i stranden. Den här lilla katolska kyrkogården växte fram på grund av att Cofete och andra befolkade områden under 1800-talet, Fuerteventuras storhetstid, låg för långt bort. I dag markerar den här strandkyrkogården, med vågor som väller upp mot väggarna, slutet på den här rutten.